E-bok
Nio dagar till Uksáhkká
Nu finns "Nio dagar till Uksáhkká" tillänglig som e-bok, däribland på Adlibris, Bokus, Akademibokhandeln, Storytel och Elib.
E-boken har fått en ny korrekturläsning, samt redigering. Jag har även skrivit en epilog som var tänkt att vara med, men dessvärre blev det inte så. Ni kan dock läsa
den på hemsidan, strax nedanför.
Epilog
Eftersom huvudkaraktärerna vill kämpa för gammelskogen och den biologiska mångfalden så känns det relevant att plantera in information om den svenska skogen. Först några rader om ett träd på Öland som betydde mycket för mig när jag växte upp. Pappa byggde en trädkoja som jag och min lillebror lekte i på sommarloven. Trädet, en majestätisk skogslönn, kanske cirka 100 år gammal, föreföll ha en lugnande effekt på oss bägge två. Så vitt jag kan minnas råkade vi aldrig i luven på varandra däruppe. Däruppe kapslade ett finreglerat lövverk in oss i en värld där fantasin expanderade och där ingen kunde nå oss. Vi var inloggade i naturen. Förutom fem vidöppna sinnen hade vi ofta med oss bullar och saft (det var alltså innan folkölen kom in i bilden : - ) Vi kunde sitta alldeles tysta och känna lövens prasslande ljud gå in i huden, se ljuset vispa runt bland bladen och skifta färger, höra bondens skördetröska och traktor på avstånd, lyssna till fåglar och insekter, och till människor som passerade förbi på grusvägen som låg ett par meter ifrån kojan som omgavs av uråldriga träd. Det var inte vi som var i trädet och skogen, det var trädet och skogen som var inuti oss. Vi var försiktiga, bröt aldrig några kvistar, skrek aldrig. Vi viskade, mestadels för att vi inte ville bli upptäckta men kanske också för att vi erfor en känsla av vördnad för det gamla trädet och fåglarna som satt på grenar betydligt högre än vad vi gjorde. Ja, det kanhända att jag skönmålar en smula nu, skarvar till sanningen, men på det hela taget är det nog ändå en hyfsat sann bild. Ibland inbillar jag mig en smula fånigt att allt som vi tisslade och tasslade om i kojan, att allt det aningslösa, naiva och rena finns bevarat i trädet, att trädet liksom kände av vår närvaro och lyssnade. Bevarade lojalt våra hemligheter. Jag har aldrig dristat mig till att återvända till Borgholmsträdet, kanske finns det inte kvar, kanske finns inte heller den faluröda stugan kvar som mina föräldrar hyrde. Stugan som saknade el, vatten och telefon. I vart fall kan inte trädet utplånas i mitt hjärta.
Nedanför bilden (på min lillebror och mig vid trädkojan) följer fakta om den svenska skogen eftersom vi sällan får veta om dess sanna tillstånd.
Skövlingen av gammelskog förstärker växthuseffekten. En gammelskog lagrar mycket kol, både i trädbiomassa och i marken. När skogen avverkas avges det lagrade kolet i marken. Ju äldre en skog är, desto mer kol finns lagrat i marken och i trädbiomassan och desto mer koldioxid frigörs därmed vid avverkningen. Studier vid Lunds universitet visar att det tar upp till 30 år innan koldioxidutsläppen kompenseras från de nya träden som växer upp. Skogen upphör dessutom att fungera som en kolsänka när de träd som binder kol tagits bort.
Klimatförändringar innebär en ökad stress och sårbarhet för skogen och dess arter. Intakta skogsområden står emot och återhämtar sig bättre från bränder, stormar, insektsangrepp och annan påverkan än fragmenterade områden. Intakta skogslandskap och gammelskogar ger följaktligen träden, växterna och djuren bättre möjligheter att sprida sig, anpassa sig och överleva i ett klimat som förändras.
Det finns uppskattningsvis 50 000 arter i Sverige, varav 25000 är skogslevande. Av dessa är 1875 rödlistade, d.v.s hotade eller missgynnade [...] "
Källa: https://skyddaskogen.se/sv/ (Skydda Skogen är en ideell naturvårdsorganisation. Kika gärna in på deras twittersida också: https://twitter.com/skyddaskogen?lang=en )
