De små undren i vardagen
Det gnistrade till i gubben när han åter började läsa Bruno K Öijers diktsamling "Växla ringar med mörkret". Trist att vara en fyrkantig och förutsägbar nisse som endast postar iväg bokinlägg i cyberrymden när en ny årstid är annalkandes ;-) Således ska ni få provsmaka på två Öijer-dikter med b.l.a temat "de små undren och detaljerna i vardagen". Och när jag ändå är i farten vill jag passa på att tipsa om en film, en japansk pärla med samma tema skulle man kunna säga, en djupt mänsklig reflektion över att finna skönhet i vardagen. Och vad heter filmen då, jo, den heter "Perfect days" och är även ett skimrande porträtt av staden Tokyo. Wim Wenders står för regi och manus. Perfect days påminner om en annan film som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen Paterson som oclså är en poetisk skildring av skönheten i vardagen.
Nåväl, återkommer kring min vinterläsning, och vidare kommer jag givetvis att ge er lite nya friska boktips till att stärka era vingar inför våren :-)
Nedanför följer två Öijer-dikter, om ni redan har läst dikterna så läs dem igen :-)
SKYMNINGEN FÖLL
i drömmen
gick jag på min barndoms gator igen omfamnad av en varm stilla sommardag
jag kände igen allt
och dröjde mig kvar vid ett butiksfönster
med en strilande vattenridå
som kylde framlagda varor
jag försökte se in
men ränderna av vatten fick allt därinne
att flimra i suddiga vågor som i en hägring
några steg därifrån
stod tobaksaffärens dörr öppen
det doftade gott av färsk trycksvärta
från nyinkomna serietidningar
och jag fortsatte vidare
gick runt mest på måfå
såg en vit katt slinka in under ett staket
i rännstenen låg fimpar
och ett litet avslitet dockhuvud av gummi
ena ögat hade ögonfransar kvar
och verkade blinka åt mig
under kastanjeträdet i kvarteret
stod en pojke från min gård
jag hade glömt av hans namn
han ville imponera på mig
försökte briljera med sin svarta jojo
men snöret trasslade in sig
besviken och bortgjord sprang han iväg
just som det hade börjat skymma
över staden
jag stannade till
framför ett gammalt nerslitet hus
sprucket murbruk låg överallt
väggarna och golven därinne
hade rötter djupt ner i jorden
som sugit upp näring och vatten
i rummen växte höga träd
lyste ängsblommor fram
hade förvandlats
klätt ut sig till människor som stod tysta
och såg på varandra
deras ansikten vajade som löv i vinden
från dom trasiga fönstren
Av Bruno K Öijer
FRAMTIDENS HJÄRTA
klockan
tickar inom oss
det är fem minuter till midnatt
marken där jag går
är flera miljarder år gammal
men här omkring
växer bara ett ogräs av girighet och lögn
vem som helst kan se att människan
är människans fiende
under sömnlösa nätter
hör vi framtidens hjärta skaka galler
och vem jag är saknar betydelse
jag liknar mest en man
som sett tillräckligt och fått nog
han sitter fascinerad av regndropparna
som kämpar längs balkongräcket
han märker hur dom blir tyngre och tyngre
och förtvivlat försöker klamra sig fast
in i det sista bönar dom och ber om hjälp
för att inte falla
och krossas mot gården
Av Bruno K Öijer