Lite danskt, lite franskt och lite vego

Jag har nyligen läst klart Andrev
Waldens roman "Jävla karlar".
Tyckte mycket om den; språkgehöret,
humorn, och perspektivpersonens skildring av vuxenvärlden som är helt unik. För att kunna vandra tillbaka tiĺl sin barndom och gestalta ett barns blick på sin omgivning på det sättet måste man ju ha en ren och oförfalskad inre kärna, ha något naivt bevarat ... Det är förstås en stundtals trasslig och mörk uppväxtskildring men Walden målar upp den på ett mångbottnat och till synes osentimentalt sätt och dessutom har han en tragikomisk ådra. En liten pärla som säkert kommer att bli en klassiker ...

Nåväl. Böcker som jag har på g nu är två romaner av Jean Genet, "Tjuvens dagbok" och "Begravningsståt". Vidare blir det
Edouard Louis roman "Vem dödade min far".
Och i april, när den svenska
översättningen av del 2 i Thomas Korsgaards trilogi ges ut, "En dag
kommer vi att skratta åt det" 
Och till sist en bok om vegetarisk mat; 
"Mera Vego" av Sara Ask och Lisa Bjärbo.

Nedanför kommer ett litet smakprov
ur Edouard Louis roman "Vem
dödade min far":
"En dag, det var på hösten, hade det skolstartsbidrag som varje år betalades
ut till familjer för att hjälpa dem att
köpa skolmaterial som skrivböcker och
skolväskor höjts med nästan 100 euro.
Du var överlycklig, du gastade i vardagsrummet: " Vi drar till havet"
och så åkte vi alla sex i vår bil med
plats för fem - jag satte mig i bagageutrymmet som en gisslan i en spionfilm. Hela dagen var en enda
lång fest.
    Hos de människor som har allt 
har jag aldrig sett någon familj åka
till havet för att fira ett politiskt beslut,
därför att politiken nästan inte
förändrar någonting för deras del.
Det insåg jag när jag flyttade till Paris,
långt bort ifrån dig: de härskande kan klaga
på en vänsterregering, de kan klaga
på en högerregering, men en
regering vållar dem aldrig några matsmältningsproblem, en
regering knäcker aldrig deras ryggar,
en regering drivet dem aldrig mot
havet. Politiken förändrar inte deras liv,
eller bara marginellt. Det är också
märkligt att just de ägnar sig åt
politik trots att politiken knappast
har någon inverkan på deras liv.
För de härskande är politik ofta
en estetisk fråga: ett sätt att tänka,
ett sätt att se på världen, att
bygga sin identitet. För oss handlar
det om liv eller död"