Råkade halka in på Antikvariat Röde Orm och vidare in i Tranströmers Vinternatt

Mja, jag råkade nog knappast  halka in på Röde Orm. Jag ska villigt erkänna att jag häromveckan endast  åkte in till stan för att återfinna min kärlek till  Tomas Tranströmers och Kristina Lugns dikter. Och på Röde Orm, i en trång gång doftandes av gamla böcker, fann jag först några diktsamlingar av Tranströmer, däribland "Den halvfärdiga himlen". Några varv in i tjugoårsåldern lånade jag ljudböcker på biblioteket som var inlästa av Tomas själv. Jag minns att jag tyckte så mycket om hans bildspråk och hans varsamma och lågmälda sätt att läsa upp dem. Därefter har jag av och till kapslat in mig i hans litterära universum och funnit tröst. Fast det var inte vare sig Tranströmer eller Ekelöf som lotsade in mig i poesins värld. Nej, i tonåren var det Jim Morrisons "An american prayer", en samling dikter inlästa av the lizard king, och som tonsattes av de kvarvarande The Doors-medlemmarna sju år efter hans död. Hur som helst, nu får det väl ändå  vara slutpladdrat, ville ju bara lägga in Tranströmers dikt "En vinternatt", från hans diktsamling "Den halvfärdiga himlen".

 
EN VINTERNATT

 Stormen sätter sin mun till huset
och blåser för att få ton. Jag sover oroligt, vänder mig, läser blundande stormens text.

Men barnets ögon är stora i mörkret och stormen den gnyr för barnet. Båda tycker om lampor som svänger. Båda är halvvägs mot språket.

 Stormen har barnsliga händer och vingar. Karavanen skenar mot Lappland. Och huset känner sin stjärnbild av spikar som håller väggarna samman

 Natten är stilla över vårt golv där alla förklingande steg vilar som sjunkna löv i en damm men därute är natten vild!

 Över världen går en mer allvarlig storm. Den sätter sin mun till vår själ och blåser för att få ton. Vi räds att stormen blåser oss tomma.